Tuggummibattle

Bara ett geni kan behärska ett kaos

Så här ser för övrigt mina anteckningar och mitt strukturerade upplägg ut för den första frågan på hemtentan. Herrgud. Inte konstigt att tentan verkar gå åt den berömda skogen. Kabam! Eller, som de gamla stollarna futuristerna skulle säga: gadji beri bimba glandridi launa lonni cadori zimzim urallala zimzim urallala zimzim zanzibar zimzall zam!

Jaja, tanken var iallafall god!

Min lärarinna i Konstskolan förra året visade den här gamla dokumentären om Christian Boltanski på ett inspelat, knastrigt vhs-band från 1996. Det är jag glad att hon gjorde. Jag tycker den är fantastisk (so shoot me) men mest fantastisk är ändå Boltanski själv! Helt enastående och mitt hjärtslag bultar för evigt på en japansk ö i havet som en del av hans verk Les archives du coeur. Så det så!

Tänk vad skoj politik kan vara ungar!

Nu när budgetpropositionen släppts firar vi med en liten bild som jag ritat till moderaternas valkampanj! Tjong!

Bosse

Jag hatar Bo Hagström! Varför ska han få åka runt och glassa i Italien för SVT:s räkning, äta god hemlagad italiensk mat, och hälla i sig välsmakande vin, när jag sitter här hemma, kämpar med hemtenta, samlar på mig studieskulder och tittar på regnet som rinner ner för fönstret utanför? Varför? Det är inte rättvist! Sådana jobb borde vara förbjudna. Eller åtminstone beläggas med extra skatt. Ungefär som förmögenhetsskatten. Sista sekvensen i senaste programmet sitter Bo och dricker vin med en lokal vinproducerare. "Brukar kameramannen dricka vin?" frågar vinproducenten. "Javisst!" svarar Bo, och ett stort glas placeras rakt framför kameran och fylls sedan till bredden med rödvin. Klunk klunk klunk låter det, och den bilden får sedan avsluta programmet. Javisst, givetvis ska kameramannen ha lite vin. Jaja, häll på.

En dag ska jag också vara Bo Hagström och producera min egna lilla vin- och matresa och sända ut till alla stugor i Svea rike. Åka båt, fiska, sörpla pasta och kling kling i vinglasen, och hela räkningen skickas sen till Eva Hamilton. Det blir fint det. Slå på tv:n då så ska jag vinka.

Fast sanningen är att ju verkligen tycker om att titta på Solens mat (eftersom jag är lillgammal). Det är ett fint litet program. Jag unnar Bosse detta. Bosselosse.

Freedom

Jag har använt den förut. Men den är en favorit. Den gör mig så lycklig, och för en stund glömmer jag alla sorger. Och jag tänker, att det där, det är jag på fredag. När den här helvetestentan är över. Sproing sproing!

pluggeri pluggera

Jag sitter hemma och pluggar. Det går dåligt, som alltid. Bättre gick det I'm telling you när jag satt på Gunnarssons här om dagen efter ett hett tips av Stina som bästa pluggfiket i stada. It was perfect. Bibliotekets kompakta tystnad får svetten att lägga sig över hela ryggen, men trendiga fik med hög musik och bakfulla smoothiedrickande väninnor som skvallrar om gårdagen främjar inte heller direkt studiekoncentrationen. På Gunnarssons ligger endast ett dovt mummel och trevligt kaffekoppsklirr från alla vitkalufsiga damer som träffats för att äta napoleonbakelser och dricka kaffe med påtår, utan att det går att urskilja några direkt ord eller sammanhang. Mycket bättre än då jag knappt tog mig igenom tio sidor under tre timmar då jag satt på Rival bredvid ett kuttrande dagen-efter-par som hade spenderat natten på Rivals hotell och satt och bensmekte varandra, hade stapplande vi-känner-inte-varandra-men-vi-knullade-som-kaniner-igårkväll-konversation, och pratade "kodspråk" för att berömma nattens bedrifter. Blev inte mycket pluggande där inte. Däremot en hel sida anteckningar av deras konversationer! Vilka var hemskt underhållande.

Eh, men ja som sagt.

Plugga var det jag skulle göra även idag...Yes.

Robert städar

Robert ska städa för att hans föräldrar kommer på middag. Robert ska städa undan den runda fiskskålen som länge stått tom sedan vår fisk Åke lämnat detta jordeliv, och sedan dess möglat igen till ett grönt otäckt träsk. Robert ställer fiskskålen i badkaret och drar iför duschdraperiet. Klart!

Jag tycker det är lysande städtaktik! Ungefär som när Sunes mamma sopar ner smulorna i besticklådorna. Fast ännu bättre! Suveränt.

the great korvstory

Den finns överallt, den går inte att unvika: Den manliga klubben för inbördes beundran. Och dom beundrar varandra! Ååh vad dom beundrar varandra, dom manliga genierna! På nätterna skedar dom tillsammans, lyssnar på något annat missförstått manligt genis musik, och berömmer varandra. Det var en otroligt välformad sjärtformation du hade där!

Och du är INTE inbjuden.

Jag kommer bli galen av att plugga. Ensam, i min lilla vindskupa (hemmet för poeten och författaren serni!)

Jag sitter och lyssnar på Zorba på repeat och knappar galet på mitt stackars tangentbord. Dock fungerar det inte alltid helbra, ofta släpper jag greppet om tangenterna för att istället knäppa med fingrarna och studsa upp och ner i min datorstol. Jag säger då som pappa, och använder hans internationella ord för bra: Finos. Svängig, den där greken. Nä, det kanske får bli något som obemärkt går förbi i bakgrunden istället... Vågskvalp eller, delfinljud eller jag vettefan. Haha, nej jävlar.

Jag pratar även högt med mig själv, skrattar högt och dirigerar ivrigt med fingarna i luften. Tam tadam tadam! När jag inte gör det springer jag fram och tillbaka till skafferiet och trycker i mig det jag kan hitta som kompensation för skrivkrampen, eller budar på kläder på tradera som jag verkligen inte behöver. Dom här tre åren på Södertörn kommer alltså att göra mig: Galen, tjock och fattig.

Vad charmerande.

Har han ansiktsbehårig? Är det Robert?

Folk är fascinerade av Roberts skägg. VÄLDIGT fascinerade. Igår var vi på peoplefest och alla på hela festen verkade vilja komma fram till Robert, pilla och berömma hans imponerande ansiktsbehåring. Det blev lite tröttsamt. Jag kände mig lite utanför.

Så när ytterligare en person, vände sig även till mig, och utbrast: "GUD vilket häftigt skägg din pojkvän har!" så sa jag: "Ja, men jävlar, då skulle du se mitt könshår!"

Det var verkligen ingen som skrattade.

Tråkmånsar.

Den förtjusande djurpekboken. Lärorik för kidsen!

Djurpekboken kom till under ett projekt i skolan med temat "Djur". Tanken bakom boken var att visa de stora skillnaderna mellan bilderna av djur. Å ena sidan som gulliga, ludna disneyvänner, å andra sidan som kött och mat på tallriken. Jesus, kidsen vet ju inte ens att det är djur de äter! Vi har gått, och medvetet rustat ner ett jordbrukssamhälle där vi födde upp djur med ett närmare och mer respektfullt förhållande till djuren, till en oerhört oetisk köttindustri med en överdriven och skadlig köttproduktion, bekvämt och långt bort från vårt medvetande. Vi har förlorat respekten för djuren!

Det var tanken. Sen är den ju rätt skoj att titta på också.

Vill ni läsa hela boken och lära er alla de andra spännande djuren så får ni höra av er. There's plenty more!

Min systers hamster. Faktiskt en sann historia. Rätt sann.

Djur är inga leksaker.

little birdie bird

Linoliumtryck.

Snart ska jag skriva något också.

Jag måste bara fläska på lite först.

snoppi-snopp

vardag

Skiss till vardagsprojektet.

Gammal skit

Den här är jättegammal och existerar bara avfotograferad efter att blivit stulen av min lärare och sedan bortglömd. Buhu.

chop chop

Där fick den.

alienmodeller

Vem vill inte ha lite nunnor som plockar äpplen i ens trädgård?

Matilda hade turen. Anna Marias mamma tyckte den var djup och påpekade det faktum att kyska kvinnor hade belägrat trädet för att palla syndens frukt. Kanske det kanske.

Nystart?

Åt fanders med det gamla åbäket. Det här är den nya skiten.