Jag kommer bli galen av att plugga. Ensam, i min lilla vindskupa (hemmet för poeten och författaren serni!)

Jag sitter och lyssnar på Zorba på repeat och knappar galet på mitt stackars tangentbord. Dock fungerar det inte alltid helbra, ofta släpper jag greppet om tangenterna för att istället knäppa med fingrarna och studsa upp och ner i min datorstol. Jag säger då som pappa, och använder hans internationella ord för bra: Finos. Svängig, den där greken. Nä, det kanske får bli något som obemärkt går förbi i bakgrunden istället... Vågskvalp eller, delfinljud eller jag vettefan. Haha, nej jävlar.

Jag pratar även högt med mig själv, skrattar högt och dirigerar ivrigt med fingarna i luften. Tam tadam tadam! När jag inte gör det springer jag fram och tillbaka till skafferiet och trycker i mig det jag kan hitta som kompensation för skrivkrampen, eller budar på kläder på tradera som jag verkligen inte behöver. Dom här tre åren på Södertörn kommer alltså att göra mig: Galen, tjock och fattig.

Vad charmerande.