Freedom

Jag har använt den förut. Men den är en favorit. Den gör mig så lycklig, och för en stund glömmer jag alla sorger. Och jag tänker, att det där, det är jag på fredag. När den här helvetestentan är över. Sproing sproing!

pluggeri pluggera

Jag sitter hemma och pluggar. Det går dåligt, som alltid. Bättre gick det I'm telling you när jag satt på Gunnarssons här om dagen efter ett hett tips av Stina som bästa pluggfiket i stada. It was perfect. Bibliotekets kompakta tystnad får svetten att lägga sig över hela ryggen, men trendiga fik med hög musik och bakfulla smoothiedrickande väninnor som skvallrar om gårdagen främjar inte heller direkt studiekoncentrationen. På Gunnarssons ligger endast ett dovt mummel och trevligt kaffekoppsklirr från alla vitkalufsiga damer som träffats för att äta napoleonbakelser och dricka kaffe med påtår, utan att det går att urskilja några direkt ord eller sammanhang. Mycket bättre än då jag knappt tog mig igenom tio sidor under tre timmar då jag satt på Rival bredvid ett kuttrande dagen-efter-par som hade spenderat natten på Rivals hotell och satt och bensmekte varandra, hade stapplande vi-känner-inte-varandra-men-vi-knullade-som-kaniner-igårkväll-konversation, och pratade "kodspråk" för att berömma nattens bedrifter. Blev inte mycket pluggande där inte. Däremot en hel sida anteckningar av deras konversationer! Vilka var hemskt underhållande.

Eh, men ja som sagt.

Plugga var det jag skulle göra även idag...Yes.

Robert städar

Robert ska städa för att hans föräldrar kommer på middag. Robert ska städa undan den runda fiskskålen som länge stått tom sedan vår fisk Åke lämnat detta jordeliv, och sedan dess möglat igen till ett grönt otäckt träsk. Robert ställer fiskskålen i badkaret och drar iför duschdraperiet. Klart!

Jag tycker det är lysande städtaktik! Ungefär som när Sunes mamma sopar ner smulorna i besticklådorna. Fast ännu bättre! Suveränt.

the great korvstory

Den finns överallt, den går inte att unvika: Den manliga klubben för inbördes beundran. Och dom beundrar varandra! Ååh vad dom beundrar varandra, dom manliga genierna! På nätterna skedar dom tillsammans, lyssnar på något annat missförstått manligt genis musik, och berömmer varandra. Det var en otroligt välformad sjärtformation du hade där!

Och du är INTE inbjuden.

Jag kommer bli galen av att plugga. Ensam, i min lilla vindskupa (hemmet för poeten och författaren serni!)

Jag sitter och lyssnar på Zorba på repeat och knappar galet på mitt stackars tangentbord. Dock fungerar det inte alltid helbra, ofta släpper jag greppet om tangenterna för att istället knäppa med fingrarna och studsa upp och ner i min datorstol. Jag säger då som pappa, och använder hans internationella ord för bra: Finos. Svängig, den där greken. Nä, det kanske får bli något som obemärkt går förbi i bakgrunden istället... Vågskvalp eller, delfinljud eller jag vettefan. Haha, nej jävlar.

Jag pratar även högt med mig själv, skrattar högt och dirigerar ivrigt med fingarna i luften. Tam tadam tadam! När jag inte gör det springer jag fram och tillbaka till skafferiet och trycker i mig det jag kan hitta som kompensation för skrivkrampen, eller budar på kläder på tradera som jag verkligen inte behöver. Dom här tre åren på Södertörn kommer alltså att göra mig: Galen, tjock och fattig.

Vad charmerande.

Har han ansiktsbehårig? Är det Robert?

Folk är fascinerade av Roberts skägg. VÄLDIGT fascinerade. Igår var vi på peoplefest och alla på hela festen verkade vilja komma fram till Robert, pilla och berömma hans imponerande ansiktsbehåring. Det blev lite tröttsamt. Jag kände mig lite utanför.

Så när ytterligare en person, vände sig även till mig, och utbrast: "GUD vilket häftigt skägg din pojkvän har!" så sa jag: "Ja, men jävlar, då skulle du se mitt könshår!"

Det var verkligen ingen som skrattade.

Tråkmånsar.